Arvet blir viktigare och känsligare ju längre vi lever

Åldrande befolkning och generationsväxling av förmögenheter

En mera frekvent återkommande situation till följd av att vi åldras är att arvet blir oerhört viktigt för individen, oavsett ifall vi tittar på det ur den äldre generationens synvinkel eller yngre. I och med att arvet ligger inne hos arvlåtaren under en längre tidsrymd än tidigare så förkovras det i en högre och mera omfattande utsträckning än tidigare. Det är därför inte ovanligt att en och samma person har kunnat gå in och stöttat upp vid barnens första bostadsköp varefter de på ålderns höst bidragit ekonomiskt med medel till ett fritidshus eller barnbarnens bostadsköp. Att därför lämna de äldre på ett åldershem, med risk för yttre påverkan från andra människor, kan därför vara ett mycket olyckligt beslut. Det är inte ovanligt i min roll att komma i kontakt med situationer då tredje part lyckats överföra pengar eller andra tillgångar till sig under tiden då barnen varit förhindrade till att besöka mor eller far på hemmet.

Vi har således hamnat i en situation som liknar hur det varit i äldre tider då de äldre kunde påverka barn och barnbarns ekonomiska förutsättningar och således livsmöjligheter.

Därtill blir arvstvisterna mera infekterade och omfattande då laglottsreglerna inte har någon tidsbegränsning bakåt i tiden. Det som skedde då barnen skaffade sina första hem och började leva sina egna liv kan således ackumuleras under livet och därmed ge olika livsutkomster för barnen. Detta skapar en grogrund för osämja speciellt vid det avslutande tillfället, alltså arvskiftet. I och med att arvet är större än tidigare så är det betydligt viktigare att erhålla ett sådant jämfört med tidigare. Det ökar incitamentet till att strida och bråka om det.

Arvsskattedebatten

Denna återkommande fråga som tog vid i samma stund som arvs- och gåvoskatten avskaffades är troligtvis inget som kommer att införas på mycket länge. Visst, Sverige är ett undantag inom OECD och västvärlden, där huvudregeln alltid varit att beskatta denna typ av förmögenhetsöverföringar, men i takt med att andra skatter sänkts eller avskaffats så skulle det vara ovanligt att just denna återkom.

Arvs- och gåvoskatten är likt ett mynt som behöver införas tillsammans eller avskaffas samtidigt. Utifrån erfarenheten från andra länder inom Europa och USA där dessa typer av skatter fortfarande finns så är det skatter som slår till för samtliga i ett samhälle. Det innebär att skatten inträffar oavsett om förmögenhetsöverföringen är på 100.000 kronor eller 10 miljoner.

Solidariskt men likväl problematiskt då dessa skatter sätter vissa hinder i hur kapitalet och tillgångarna kan överföras. Av erfarenhet är detta ett återkommande problem som behöver utredas och debatteras av jurister och advokater innan ett beslut om hur förmögenheten ska hanteras kan tas i utlandet.

I och med att vår lagstiftning i mycket är avfattad så att gemene man ska kunna ta vara på sina egna rättigheter och skyldigheter utan jurister eller notariers inblandning så vore det en viss tillbakagång att återinföra arvs- och gåvoskatten.

Ökad rörlighet i Europa och USA medför att vi ges fler livsmöjligheter och likaså en större möjlighet till att förkovra våra tillgångar. Små skillnader kan därför ge ackumulerade fördelar under en livstid mellan en person som enbart levt och arbetat i Sverige jämfört med ett annat europeiskt land eller USA. För svensk-amerikaner är det vanligt, enligt den erfarenhet som jag har, att dessa kan återvända eller efterlämna ett högre medelvärde på tillgångarna jämfört med de som haft motsvarande liv i Sverige. En företagsledare i Austin, Texas eller New York har oftast en högre lön jämfört med motsvarande position i Stockholm eller Göteborg.

Vi får också lägga till det faktum att vissa länder har andra skattetekniska möjligheter till att förkovra sin förmögenhet. Ett sådant exempel är truster som återfinns i anglosaxiska länder, och som är möjliga att upprätta för gemene man, men som inte återfinns i Sverige. Beroende på vilken typ av trust man väljer kan de ge fördelar i sin livstid eller för efterkommande generationer. Att välja i vilket land man placerar sina tillgångar kan således ge fördelar för en själv men även för kommande generationer.

En fråga som jag återkommande får från utlandssvenskar är hur de svenska riksdagsvalen kan påverka deras situation. Svaret på den är sedan jag började arbeta med utlandssvenskar eller européer och amerikaner i Sverige att de svenska reglerna för deras situation beror mer på vad EU väljer att lagstifta om jämfört med Sverige. Det faktum att EU valde att tidigare införa den europeiska arvsförordningen har bidragit mer till hur vi hanterar och administrerar arvet jämfört med vad Sverige som enskilt land kunnat lagstifta om. Detsamma kan nedtecknas om möjligheterna till att leva och bo utomlands och därmed chanserna till att förbättra sin ekonomi.

Arvet för utlandssvenskar eller européer och amerikaner i Sverige påverkas mer av EU-regler jämfört med vad man tror om svensk lagstiftning.

Övriga tankar om valets påverkan på Simons arbete

Att sköta och administrera internationella dödsbon i andra länder ger en inblick i hur andra länder valt att lägga upp sina system, på gott och ont. Det som är genomgående för samtliga individer som är av en mera europeisk eller internationell karaktär, vilka jag kommit i kontakt med, är att de lyckats plocka russinen ur kakan. Med små medel eller med en god styrning från ekonomer och jurister har de kunnat välja ut de delar av varje lands lagstiftning som passar dem och därmed ackumulerat dessa till en större förmögenhet jämfört med motsvarande personer i Sverige. Det leder också ofrånkomligen till att valet i Sverige inte påverkar denna grupp av personer särdeles mycket, mer än att de faktiskt går och röstar. Dock, ifall någon påverkan kan ses så är det i så fall på deras barn som i vissa fall lever och bor sina liv i Sverige och därmed presumtivt ska ärva förmögenheten.